Hur gammal är Anders Eldebrink?

Han är född den 11 december 1960 i Morjärv och är 65 år i oktober 2026.

Vilket tröjnummer hade han i Södertälje?

Nummer 2, som i dag är pensionerat och hänger i taket i Scaniarinken.

Vad vann han med landslaget?

VM-guld 1987, VM-silver 1981, 1986 och 1990 samt olympiskt brons i Calgary 1988.

Har han varit tränare i SHL?

Ja, han var huvudtränare för AIK säsongen 2012/13 och för Rögle 2015–2017.

Anders Eldebrink: SSK-legenden, VM-guldet 1987 och åren i Kloten

Anders Eldebrink, född 11 december 1960 i Morjärv i Norrbotten, är en svensk före detta ishockeyback och tränare som gjorde större delen av sin spelarkarriär i Södertälje SK. Han vann SM-guld med SSK 1985, VM-guld med Tre Kronor 1987 och tre schweiziska mästartitlar med EHC Kloten. Han var den förste som fick Guldhjälmen två gånger, och hans tröjnummer 2 är pensionerat i Södertälje.

Uppgift	Anders Eldebrink
Född	11 december 1960 i Morjärv, Töre församling
Position	Back, skjuter med höger
Längd och vikt	183 cm, 86 kg (Elite Prospects)
Moderklubb	Södertälje SK
Klubbar som spelare	Södertälje SK, Vancouver Canucks, Fredericton Express, Quebec Nordiques, EHC Kloten
Tränaruppdrag	Timrå IK, Södertälje, Kloten, AIK, Rapperswil-Jona, Rögle BK
Landslaget	165 A-landskamper och 38 mål, 1981–1992
Utmärkelser	Guldpucken 1985, Guldhjälmen 1988 och 1989, Svenska Dagbladets guldmedalj 1987

Vem är Anders Eldebrink?

Eldebrink var en högerfattad back med ett tungt och välplacerat slagskott, som Olympiabokens text hos Sveriges Olympiska Kommitté beskriver honom. Svensk ishockeys Hockey Hall of Fame kallar honom “spelskicklig med bra skott och som spelaren som kom till jobbet varje kväll”. Han valdes in som nummer 108 i Hall of Fame, åtta platser efter Nicklas Lidström, backen som blev legend i Detroit. Bland supportrarna kallas han “Kung Elde”, och 1996 utsågs han till Södertäljeambassadör.

Uppväxten: från Morjärv till Södertälje

Morjärv ligger mellan Kalix och Överkalix, och familjen flyttade söderut när han var liten. Pappan jobbade i skogen och utbildade sig sedan till elektriker, och vägen gick via Borlänge och Hudiksvall till Södertälje. Där började han spela ishockey i ett lag som nioåring, 1969. Till Hockeysverige har han berättat att han kom ner med hälsingedialekt efter tiden i Hudiksvall.

Han höll också på med kula och spjut i friidrott fram till 15 eller 16 års ålder. Storebror Kenth Eldebrink blev en av landets främsta spjutkastare och tog en olympisk medalj i Los Angeles 1984. Kusinen Robert Nordmark blev också back, och de två åkte ofta skridskor tillsammans i Morjärv över jul. Anders är dessutom farbror till basketlandslagsspelarna Frida och Elin. I dag har han en gård i hembygden: “Jag känner mig faktiskt som en norrbottning, så är det”, säger han till Magasinet Hockey.

Debuten i Elitserien och genombrottet

SSK:s tränare Kjell Svensson och Curre Lindström plockade upp honom i A-laget i februari säsongen 1976/77, och debuten kom mot Leksand. Laget åkte sedan ur, men säsongen 1979/80 var återkomsten klar efter en 6-2-seger mot Mora hemma i Scaniarinken.

Säsongen efter blev hans genombrott. Han bildade backpar med Mats Waltin, debuterade i landslaget i Prag mot Tjeckoslovakien och tog VM-silver 1981 under förbundskaptenen Bengt “Fisken” Ohlson.

Åren i NHL med Vancouver och Quebec

Efter VM i Göteborg 1981 skrev han på för Vancouver Canucks. Första säsongen skadade han axeln och spelade 38 matcher i grundserien, men han kom tillbaka till slutspelet och fick spela Stanley Cup-final som 21-åring. Vancouver förlorade finalen med 0-4 i matcher mot New York Islanders, där svenskarna Anders Kallur, Stefan Persson och Tomas Jonsson spelade.

Andra säsongen tillbringade han mest i farmarlaget Fredericton i AHL, där han gjorde 33 poäng på 47 matcher. Tränaren Jacques Demers föreslog att han skulle bytas till Quebec mot målvakten John Garrett, och bytet gick igenom den 4 februari 1983. I Quebec Nordiques blev speltiden ändå knapp. Totalt blev det 55 matcher, 3 mål och 14 poäng. I efterhand tycker han att han åkte över för tidigt: “Jag skulle nog ha stannat ytterligare en tid i Elitserien innan jag åkte över till NHL”, sa han till Magasinet Hockey.

SM-guldet 1985 och två år som ligans bäste

Hemma i Södertälje igen 1983 tog han snabbt en ledarroll. Säsongen 1984/85 vann SSK SM-guld, och som lagkapten fick han ta emot bucklan av Rickard Fagerlund. Avgörandet kom i den femte finalmatchen, i Himmelstalundshallen i Norrköping. Samma säsong fick han Guldpucken som säsongens bäste spelare i svensk ishockey.

Spelarnas eget pris till Elitseriens mest värdefulle spelare vann han säsongerna 1987/88 och 1988/89. “Det är de bästa utmärkelserna jag fått eftersom det är spelarna som röstat”, sa han till Magasinet Hockey. Han röstades in i Sveriges All Star Team fem säsonger, och ingen back i Södertälje har gjort fler mål i Elitseriens grundserie än hans 105.

Landslaget: VM-guldet 1987 och OS-brons i Calgary

För Sverige spelade han 165 matcher med 38 mål mellan 1981 och 1992. Den största framgången var VM-guldet i Wien 1987, som gav spelarna Svenska Dagbladets bragdguld. Han gjorde mål i de två avslutande matcherna mot Sovjet och Kanada. Mot Sovjet gjorde han det första svenska målet på ett slagskott mellan benen på Jevgenij Belosjekin, och han slog den första passningen i anfallet där Tomas Sandström gjorde det klassiska 2-2-målet. Sista matchen mot Kanada vann Sverige med 9-0.

Vid spelen i Calgary 1988 var han Tre Kronors poängbäste spelare med 10 poäng (4 mål och 6 assist) på 8 matcher, och laget tog brons. Han var med i Canada Cup 1984, där Sverige gick till final, och i Canada Cup 1987, som slutade med brons. VM i Globen 1989 blev hans bästa turnering poängmässigt med tre mål och fem assist, och han togs ut i VM:s All Star-lag. Silver blev det 1981, 1986 och 1990.

Tiden i Kloten: han vann ligan tre år i rad

Inför säsongen 1990/91 flyttade han till EHC Kloten i Schweiz, där även Kent “Kenta” Nilsson spelade. Lugano hade länge velat ha honom via John Slettvoll och kunde betala mer, men han valde Kloten för att han ville vinna något. När Conny Evensson, den tränare Eldebrink sätter allra högst, hade fått ordning på laget vann Kloten den schweiziska ligan 1993, 1994 och 1995. Vid guldet 1994 var det han som gjorde det avgörande målet. Han togs ut som back i ligans All Star Team för utlänningar fyra säsonger i rad, och klubben har pensionerat hans tröjnummer 32.

Hem till Södertälje och kvalserien som förlorades

Efter fem säsonger i Schweiz kom han hem till SSK för att ta laget tillbaka till Elitserien, och med Lill-Kenta Johansson som tränare gick laget upp. Han var nära att lägga av men övertalades att fortsätta som kapten. Säsongen 1997/98 åkte Södertälje ur efter kvalserien: laget förlorade hemma mot Linköping med 2-1 och föll sedan borta mot Björklöven. Han kallar det sitt värsta hockeyminne. “Jag sköt i stolpen med tre minuter kvar, så nära var det”, sa han till Magasinet Hockey.

För SSK blev det 571 matcher, 159 mål och 395 poäng under 15 säsonger, fördelade på tre sejourer.

Anders Eldebrink som tränare: lagen efter spelarkarriären

Mellan 1998 och 2000 var han sportchef i Södertälje. Efter assisterande uppdrag i Timrå IK och SSK tog han i oktober 2004 över som huvudtränare i Kloten Flyers efter Vladimir Yurzinov. Parallellt var han assisterande tränare i Tre Kronor när landslaget tog OS-guld 2006 och VM-brons 2009. Med Kloten föll han i slutspelsfinalen säsongerna 2008/09 och 2010/11.

Säsongen 2012/13 ersatte han Per-Erik Johnsson som tränare för AIK, och därefter följde två säsonger i Rapperswil-Jona Lakers. Sista uppdraget var Rögle BK 2015–2017. “Jag anser att laget går före individen”, har han sagt om sin ledarstil i en intervju med supportersajten SSKsupportSkåne. I samma intervju beklagade han att sporten blivit så pengastyrd, där de rikaste klubbarna köper de bästa spelarna medan klubbarna längre ner får fostra talangerna, en skillnad som syns tydligt i hockeyklubbens ekonomi.

Vad gör Anders Eldebrink i dag?

I en intervju med Magasinet Hockey i mars 2026 berättade han att han följer Södertälje SK och tittar på matcherna när det passar, men att han helst är ute i skogen och jagar. Han tränar tre till fyra pass i veckan, men skridskorna har han lagt bort eftersom knäna inte håller. Om dagens hockey säger han: “Det skjuts för lite och passas för mycket, framförallt i power play.”

Mer om karriären

Vem var hans bäste lagkamrat?

Bengt-Åke Gustafsson. “När han var som allra bäst var han helt komplett”, säger han till Magasinet Hockey.

Vilka var hans tuffaste motståndare?

Den bäste han mötte var enligt honom Sergej Makarov. På hemmaplan nämner han Håkan Södergren och Tommy Mörth i Djurgården bland de tuffaste, ett lag som SSK mötte flera gånger, även i finalspel.

Vem var den bäste tränaren han hade?

Conny Evensson, före Tommy Sandlin. Som tränare för Tre Kronor förberedde Sandlin laget inför VM-guldet 1987 genom att låta spelarna träna mer och bättre.

Bild: Anders H Foto / Wikimedia Commons, licens CC BY 2.0.

Anders Eldebrink: storbacken från Södertälje SK och Tre Kronor